Jaha! Så var man fast i bloggdjungeln igen. Har verkligen haft svårt att inte blogga på en tid nu. Men javisst klarade jag det med nöd och näppe. Det är bara så att om man börjat en gång att blogga kan man verkligen inte sluta sen senare. Eller i såna fall är det bloggtorka en tid som åt mej. Jag vill passa på att välkomna er nya och "gamla" läsare från min förra blogg. Skall dra en snabb presentation här för er som inte känner mig så bra.

Denna glada och fantasi fulla människa heter Mikaela. Är intresserad av fotografering och älskar att teckna och skriva. Som sagt en äkta bildkonst älskande person. På fritiden springer jag omkring med min kamera och tar vackra foton. Kommer kanske till och med att lägga upp dem på bloggen. Mode är också en stor passion. I skolan klassas jag vanligen som en av de "pluggisarna" i klassen. Måste faktist rätta till det här! Jag är för det första ingen plugghäst som sitter hemma dagarna i ända och läser läxor! Jag kan inte rå för att jag har lätt att lära mig nya saker och ting. Jag läste inte en enda gång till fysik provet och fick 9+. Men jag skäms inte för att jag får bra i proven. Vill man ha en ordentlig utbildning tycker jag att man skall satsa på bra betyg i högstadiet, vilket många tyvärr inte gör. De försöker ju vara "en i gänget" av de som har dåligt betyg o.s.v Men nu var det slut diskuterat. När jag går ut nian nästa år kommer jag att söka in till antingen frisör linjen och studera i gymnasiet på sidan om. Eller kanske medie linjen om fotograf yrket lockar mig mera om 1 år. Få se man vet aldrig vart ödet bär iväg en.

Idag var det en väldigt speciell och intressant dag. Vi var på studiebesök i yrkeshögskolan i grannkommunen. Men guiderna (två stycken andra årets studerande från frisörlinjen) var usla. De sa inte ett enda knyst. Hur dålig får man bara bli? Ja, fråga inte hur studiehandledaren kunde välja dem som guider. Vi gick till olika avdelningar och man såg gamla barndomsvänner från dagis och lågstadiet. Jag förstår inte hur människorna kan förändras så mycket på en så kort tid!? Min bästa vän i lågstadiet ända från 1-6 stötta mig och hjälpte mig när det var svårt. Vi umgicks mycket och jag uppskattade henne väldigt mycket. Nu i högstadiet har hon blivit en äkta "fjortis". Ni förstår säkert vad jag menar. Från brunett till blondin. Från en icke populär till en av skolans populäraste. Från en snäll och rar till en uppkäftig. Säg mig! Någonstans går väl gränserna! När jag väl funderar på sånt här väcks en massa roliga och erfarenhetsrika stunder. Men vad gör jag med dem nu? Människor förändras och det kan man inget till. Synd att en gammal äkta vän inte "känner" en mera. Men sånt är tonåren.